Meningslöst bloggande?

Anledningen till att jag inte startade min blogg tidigare var för att jag jämställde blogg med dagbok, vilket jag alltid varit helt värdelös på att skriva. Dagboksskrivande blir antingen bara en tramsig kalender med meninglösa notiser i stil med "Idag åt jag korv och makaroner" eller raka motsatsen; högtravande bölande smörja om diverse pubertala trauman som till och med får dess enda läsare (du själv) att rodna och skämmas när den grävs fram ur någon kartong. Att det sedan (förhoppningsvis?) bara är du själv som är läsaren göra ju att det hela känns tämligen menlöst. Men guuu va bra det var när jag kom på att en blogg faktiskt göra att man skriver till någon annan och på så sätt ger mig en anledning att skriva varje dag, särkilt när det är en bit till närmsta vännerna och man vill ha en kontinuerlig uppdatering på varandras liv. Det finns ju dock ett problem. Man kan ju inte skriva om några somhelst personliga eller känsliga saker som man går och funderar på, och då känns det ibland som att man luras. Eller inte luras men det blir ju onekligen så att bloggen ska fungera som ett fönster in i ens eget och andras liv och man tror att man får en ganska bra blild av vad som försiggår där vilket inte alls stämmer. Givetvis har alla censurerat bort de tråkiga, ledsamma, ensamma och tvivelaktiga stunderna och kvar finns lik förbannat bara andrahandsskvaller, om än dock från förstahandskällan.