Varning på stan

Jag är redan laddad inför klungan, vad kan gå fel när man har ovanstående uppställning?

YEAH BABY!

Nu äre bokat: KLUNGAN- Det är vi som är hemgiften, Södrateatern mosebacke torg fredag 5/12 19.00 - fyra biljetter är bokade 260 kr/pers, vem ska med?

Göttgöttigöttgött

Ingen stress här inte! Finfint nytt extrajobb där det ringer ett samtal i timmen hehe. Me like. Men tydligen inte så hälsosamt i längden. Skrivbordet är dekorerat med bilder på två tjocka orangea barn och inplastade "Tankekort" där det står citat: "Var glad att du är så bra som du är" samt "Vi måste tillåta oss att misslyckas mer än en gång". Det är så man kommer att bli om man fastnar i receptionistyrket alltså. Note to self: Be cool, stay in school. Ikväll ska jag och Yazmatazz på Caribe och göra jamaica osäkert.

Hejdå Hosting!

Ikväll sitter jag av mitt sista pass på Hosting. Det känns lite vemodigt faktiskt...Imorgon ska jag jobba på ett nytt (säkert jättejobbigt) ställe som receptionist och sen ska jag dra till Caribe och dricka caprinouschka hela kvällen, med eller utan sällskap. Idag har det varit en riktigt ruggigt dålig dag och jag känner mig nästan sjuk i hjärtat av kombinationen PMS, bakfylla, urinvägsinfektion, tjatig karljävel, störd skånetrafikenkärring, familjebråk och ledsna vänner. Usch det ser verkligen inte bra ut när man skriver ner det såhär och ångestklumpen blir mer påtaglig. Finns det ingen liten jordkula man kan få låna fram till våren?

Kulturanalys

Tänk att det bara krävs ett jordskalv för att Umeborna ska ta fram deras bästa finsmakarhumor. Här kommer ett urval av kommentarer från vk's artikel om gårdagens jordskalv:

"Den här informationen är ju guld värd...
Eftersom vi nu snart vet vad 70 pers i västerbotten gjorde 21.35 en vanlig torsdagkväll så kan väl VK göra en snabb analys och köra lite riktade annonskampanjer till ortsborna i de områden som drabbades. Här är mitt bidrag: Satt i en hink tuggad broccoli och läste Kalle Anka medans frugan svarvade metallbitar till godtyckliga former.
Hans Kleichen "

"JAG E LUR PÅ ATT DET VAR AMOS PERSSON SOM HADE STORKOK PÅ GÅNG "

"Nu får det vara nog!
Det här är så typiskt östra länsdelen!Var är föräldrarna?Politikerna måste göra något!Polisen gör ju ingenting! "

"Det var inget jordskalv. Det var New York-börsen som föll under deras förmiddag! "

"Älskade med gumman o trodde efter 35 år tillsammans att...äntligen:) "

Ja vad kan man säga? Fan va stolt man blir över sitt kulturarv! På riktigt alltså :)

Tuffa chicks

Vad hade livet varit utan Heart?

Gött

Precis när jag krånglat på mig stövlarna, dragit på mig min dyngblöta mössa och låst ytterdörren slår det mig: Mobilen har inte larmat om att jag ska jobba. Märkligt. Kan jag ha så tur att jag inte jobbar ikväll? Att  jag bara fått för mig det? Att jag slipper gå ut i ösregnet?. Jag går in och kollar oktoberschemat. JAAAAAAAAAAA! fy fan va najs. För en gångs skull bröt gud mot lagen om alltings jävlighet. Det tackar jag för.

Min måsunge hittade mig idag

Sist jag såg henne var i dimman på Blå. Den var en galen kväll med alldeles för korta jeanskjolar våren 2003. Hon berättade att hon hade börjat som strippa i Olso och skulle kombinera sin exhibitionistiska läggning och dåliga relation till män med stora pengar. jag tyckte inte att det var en så bra idé, men som vanligt kunde jag inget göra. Vi tappade kontakten och sist jag hörde var hon i Monaco. Jag har tänkt så mycket på henne under åren som gått och provat att både maila och ringa, men ingen abonnent. Skrev till någon som såg ut att vara hennes syster på facebook för någon vecka sedan att hon skulle hälsa från mig om det var rätt person. Hon svarade att hon skulle framföra hälsningen och att jag kunde hitta henne under ett alias, men jag fick ingen träff när jag sökte på det. Synd tänkte jag. Vissa människor tappar man kontakten med med flit, andra glider man bara bort ifrån och hörs mer sällan. Sen finns det dem som man känner att det inte var meningen att tappa kontakten med, och för mig var hon en sådan person. 

Så idag i cafeteriakön i skolan står hon plötsligt där brevid mig. Jag känner knappt igen henne utan minikjolen och champagneglas i handen. Men jag känner igen rösten när hon ber om en sallad. Lite tyst säger jag hennes namn för att se om jag får en reaktion eller om jag tagit fel på person. Det har jag inte och min lilla måsunge brister ut i ett tjut som hörs genom halva skolan. Det visade sig att hon haft en turbulent resa de fem åren runt jordens alla hörn och samhällsskikt men att hon tänkt på mig lika mycket som jag tänkt på henne. Nu bor vi i samma stad och läser på samma institution. Hon hittade tillbaka till mig tillslut.

Ett ljus i höstmörkret

För alla höstdeprimerade vill jag återberätta en fin historia som Annie berättade för mig i helgen. När hon bodde i Malmö förra året fick hon ett husdjurs-il och tjatade på sin kille att de skulle köpa en katt eller något annat mysigt djur. Det tyckte han var för jobbigt så Annie började klura på om man skulle kunna ha ett vilt djur som man kunde mata så att det blev lite tamt...kanske en måsunge! utbrast hon förhoppningsfullt. Och var ska du få tag på en måsunge mitt i stan? menade han. Efter någon dag kom han inrusandes genom ytterdörren: - Annie kom ut och titta! de gick ut på innergården och där står det en liten dunig föräldralös förvirrad måsunge! Fint va! Ok sen yrade den ut i gatan och sprang/flög iväg men ändå! Som att någon hör oss där uppe :)

Sellout

Idag har jag sökt två jättejobbiga extrajobb där de vill att man ska vara "hungrig" och "brinna för rekrytering". Vem fan brinner för rekrytering?, det var det larvigaste jag har hört. Man kan brinna för dans, konst, matlagning, vin eller Paris men om man brinner för rekrytering måste man fan granska sitt tragiska liv. Anywho...nu sitter jag åter igen på mitt jobb men ska glida ner på personalfest efter kl 20 med gratis mat och öl (oktoberfest), och ta farväl av mina fina datanördskollegor. Buhuuu. Men sen ska jag vidare till en fest med Olov och Emma som jag precis nu blev inbjuden till, tjoho! Imorgon kl 11 ska jag hoppa på tåget till götet och rädda min vän Annie från dumpningsdepression. Har hört att det ska finnas ett ställe som heter jazzhuset som ska vara som en klubb i en lägenhet som ska vara frän. Dit ska vi hoppas jag.

Uppdatering

Jaha här sitter jag och svammlar på mitt kära extrajobb igen. Mina dagar är räknade. Pratade just med Richard i telefon som fått en vattenskada i sin lägenhet idag. Vi gormade lite båda två och sedan kom vi in på det här med låtsasförhållanden. Ni vet när man har en kompis (ofta yngre) som har ett förhållande som de anser är seriöst men man själv inte orkar lyssna för att man vet att det bara är på låtsas och de kommer göra slut inom 6 mån fast de inte vet om det själva. Jamen ni vet, inga gemensamma intressen, han har snygga armar, är fem år äldre, är arbetslös, vill inte flytta ihop för att det är ett så stort steg eller annat trams. Den bästa var ändå den här som sades av en yngre bekant som haft ett förhållande i fyra år:

S:-Allstå det är så himla jobbigt att K ska jobba hela sommaren och sedan resa bort två veckor, det kommer ju att bli helt konstigt sen när han kommer hem ju!...
Jag: Ehhööö...varfördå?
S: -Jamen då har vi ju typ inte setts på två månader, då kommer det ju typ vara helt konstigt och då måste man ju typ börja om från början!

Spaaaaaaar mig. Som min käre far alltid säger.

Denise!

No worries bäjb, läs igen: Kommer till stockholm i NOVEMBER, kan det bli tydligare ;) biljetter hittar du på www.sodrateatern.se. Kanon att du bor i sthlm förresten då kan vi ju dricka öl när jag å karln åker upp 8-9 november!

KLUNGAN!

Gå omedelbums in på ticnet och boka Klungans nya show "Det är vi som är hemgiften" som spelas på Norrlandsoperan i oktober och i stockholm i November! För er som inte vet vad Klungan är så är det ju alltså Mammas Nya Kille-gänget som ni kunde höra smakprov på i inlägget från 28 september nedan.

Nykter och mysig

Nu har jag nyktrat till och är faktiskt helt oförskämt obakis, vilket faktiskt känns rättvist med tanke på att jag inte drack särskilt mycket alls igår men ändå blev omotiverat full. Jaja hur som haver, nu har jag tittat på två filmer. Först såg jag 13 snart 30 som var en aslarvig och inte speciellt bra jennifer garner rulle (vilket talar för sig själv), sen såg jag en betydligt bättre "Lemony Snicket's A series of unfortunate events" som jag tyckte var en trevlig saga för både små och stora barn och en bra bakisdagsfilm. Om ni är i samma situation som mig och inte orkar ladda ner filmer kan ni gå in på www.quicksilverscreen.com och kolla på serier och filmer där, de som är uppladdade av veho kan ni skippa, satsa på megavideo istället. Nu är det bara 4,5 timmar tills jag slutar-tjooohooo!

Fan vad jag kommer sakna att vara full på jobbet...det är inte många jobb där man kan köpa falafel i kylen och glufsa i sig som fyllefrukost och läsa tidningen i lugn och ro. Nu ska jag ta en liten tupplur.

Sur, surare, surast

Idag hade jag tänkt vara lite ambitiös och göra två saker: städa och maila lite frågor om doktorandtjänster till lunds universitet. Sagt och gjort; städningen resulterade i ett till krossat glas och en insikt om hur jävla äckligt och omöjligt det är att rengöra en sammetssoffa från 60-talet. Ringde Nic och surade och ville köpa en ny soffa, vilket han vägrar då han tycker den vi har är fin och JÄTTE praktisk (går ej att ligga i t.ex.). När det gällde doktorand frågorna (man måste ju börja fundera i god tid)så fick jag mailadressen till hon som hade hand om just ansökingsfrågor på rätt institution så jag var mycket nöjd. Tills jag fick mitt svar på mina frågor: "Behörighet avgörs av sakkunniga, vad som krävs för behörighet står i annonsen" Nej din jävla su**a, om det gjorde det hade jag inte frågat. Men tack för ingenting då.

Optimisten säger:

Vilken tur att man inte äger en krona när det blir finanskris! Och vilken tur att min chef på mitt snart-föredetta-extrajobb bjöd mig på personalfest nästa fredag som plåster på såren. Det var snällt faktiskt. Men när han gick iväg med en annan kollega sa chefen till kollegan lite tyst: "Där ser du, jag sa ju att jag skulle fixa det!" Vad menade han med det? Jag tror att de alla hade suttit i ring och pratat om hur tomt det skulle bli när jag skulle sluta och sen hade alla gråtit och kramat varandra. Sen hade kanske Simon rest sig upp och sagt- Jag vill att vi bjuder Anna på vår personalfest! JAAAA ropade alla i kör. - Men jag är för blyg sa Simon- Vi meeeed! ropade alla i kör igen. Ånej då blir det inget...Men då sa chefen: Oroa er inte grabbar, jag fixar det. Ja så var det nog...