Idag har jag rensat min inbox:

Måste få dela med mig av mina fynd från mailrensningen. Nedanstående funderinger skrev jag på ett sommarjobb och mailade till mig själv, innan bloggen var uppfunnen.

2006-07-04:

Efter en värdelös vecka stundar åter igen ett mörker av självömkan i denna i-lands sörja. Att vara tacksam för det lilla är något man inte vill kännas vid. Jag antar att det gäller mig själv likväl som andra. Att öppet diskutera andras olycka på arbetstid vid receptionsdisken tycks inte strida mot några som helst etikettregler. Att däremot utföra sina arbetsuppgifter effektivt och däremellan få tid över till receptläsning svider som salubrin i ögonen för den lönnfete. Jag har funderat över min tid, i olika bemärkelser. Att låta dagar gå utan riktning kan göra vem som helst sjuk. Beta av, är uttrycket som präglat mitt liv i större utsträckning än jag velat erkänna för mig själv. Jag lät dagar bli till veckor, bli till månader, bli till år. Hela tiden väntande på att någon skulle ta mig därifrån. Och mycket riktigt så blev det så. Bara för att upptäcka makten av gamla vanor. Sitter och betar av igen. Har man en gång vant sig vid känslan blir man inte längre förskräckt när den smyger sig på. Den är nästan som en pålitlig vän. Jag försöker desperat att inte bli en sådan men det är en kraft jag inte har lärt mig bemästra. Att övermanna tristess och cirklar kommer alltid att vara min strid. Jag är en passivitets junkie.

2006-07-04 eftermiddag.

En kärring, flera kärringar. Trots deras förklädnader avslöjar de alltid sin rätta identitet förr eller senare. Och har man upptäckt en ser man snart att de är flera. Deras viskningar sprider sig likt myrbrand, osynligt men förrädande. Man kommer inte undan. Detta är den absolut största fienden för en passivitets junkie. De försöker hela tiden komma på mer och mer skitjobb som du ska utföra "när du ändå har en stund över". Alltid för egen vinning skull såklart. Ett tydligt kännetecken är just att de har svårt att se var gränsen går mellan "dina arbetsuppgifer" och "min personliga assistent". Bli inte förvånad om du blir ombedd att panta burkar från vårens tioårs jubileum, eller sortera in papper i pärmar som hon ska ha på semestern. Däremot, är kärringen, tvärtemot vad alla tror- ofta väldigt konflikträdd. Hon kan förtala, förolämpa och förnedra utan skrupler men konfronterad blir hon naken, överaskad och svag.

Enda sättet att klara sig från att ta ansvar för hennes blommor under semstern är att markera, på ett tydligt och moget sätt att Ja, jag kan sköta dina blommor under din semester, men då menar jag allvar när jag säger att du inte kan kräva något av mig. Jag kan vattna enligt överenskommelse men reserverar mig för eventuella förändringar i blommans utseende. Detta är troligtvis det enda sätt att undvika ansvar och straff om något skulle hända blommorna under tiden. Alternativet är att endast tacka ja om det är blommor du kan ha råd att ersätta (dvs skitbilliga). Om hon då påpekar blommans status kan du bara säga lite sarkastiskt att du görna kan bjuda på 30 kr för en ny blomma ur egen ficka om det är så viktigt. En kärring kan faktiskt i detta läget mycket väl tacka ja till erbjudandet ( som självklart inte var ett erbjudande egentligen)för att vara jävlig, men då gäller det att syna henne. Hon tycker egentligen att 30 kronor känns snålt, så förmodligen kommer hon inte att påminna dig om pengarna. Då har du din chans att dra det långa jävelstrået och istället påminna henne om att hon ska dra 30 kr från din lön. Detta kommer att göra henne vansinnig.Haha.



2006-07-05:

Ständigt denna vessla. Får mig att känna ett obehag genom sitt sätt att smyga sig på. Till viss del kan erkännas på grund av att man inte har helt rent mjöl i påsen, men ändå. Vesslor ska hålla sig till sin skog. Där hon kan tissla och tassla med de andra. Ett annat kännetecken för en vessla, by the way, är att hon är så skicklig på att förklä sig så att du hela tiden tvivlar på din egen förmåga att bedöma en människa. Hon får dig att tro att du bara inbillat dig hennes egentliga karaktär och att du inte ska lita på din intuition. Du kastas hela tiden mellan tvivel. Det är svårt att veta om vesslan är medveten om sitt väsen. Om detta kan bara spekuleras, efter som hon aldrig skulle erkänna om så var fallet. Konfronterad tycks hon bli lika bestört varje gång. Slugt sa räven om rönnbären.