Tebax

Jag är hemma nu, efter en dag för mycket och två timmars försenat tåg från Tuna. Paris var pålitligt fantastiskt som alltid och varje gång växer planerna på att flytta dit, men så fort man kommer hem ångrar man sig igen. Hemma är fiiint. Hemma finns det täcken i sängen, tvättstuga i huset och fina tapeter utan blommor. Ingen äcklig heltäckningsmatta med 40 års hudavlagringar i. Hemma är det precis som jag vill ha det efter mina regler och definitivt ingen karl som sitter på arslet och glor när man säger att man ska hjälpas åt. Och bäst av allt: det är TYST och man har GIVANDE konversationer vid middagsbordet (ja ni kan tolka det precis som ni tror att jag kanske menar, grym frustration efter 1,5 dag i en sommarstuga på 40 kvm med människor som jag verkligen inte har någonting gemensamt med på något plan). Imorgon börjar mitt sommarjobb och jag har sjuk dödsångest inför ännu en sommar på ett industriområde...Nu ska lilla bitterfittan gå och lägga sig och vakna som en sommarblomma på strålande humör imorgon bitti, gonatt.