Dagens komihåg:

Idag gick jag in på systembolaget för att köpa en flaska vin till sniglarna ikväll. När jag kom ut sitter det en kvinna, något äldre än mig själv, och kissar på trottoaren varpå hon famlar och fumlar med att dra upp sina byxor medan en man framför mig stirrar, gapar och snurrar runt för att fånga mig med blicken så att jag ska göra något åt situationen. Jag ignorerar både kvinnan och mannen, gör en lite u-sväng förbi kisset och fortsätter. Inte för att jag inte tyckte att det var hemskt, tvärt om var det nog dokument-utifrån-reflexen som slog till. Min äldsta syster är läkare och hon sa att om man har ett visst personlighetsdrag som tyder på en viss peronlighetsstörning så kan det till exempel vara att man inte klarar av att se hemska saker på tv. Eller i verkligheten. Nog för att jag har sett värre saker än en kissande alkistjej men det slog mig att skam nog är kontextberoende. Att det hade varit mindre jobbigt om det varit ett kissande gatubarn i tredjevärlden. I ösregnet utanför systembolaget kl 15.30 en tisdag kände att jag bar hennes skam eftersom hon var för full för att känna någon själv och för uppgivet att göra något åt det.